Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj talade inför FN med ett tydligt budskap: Putin kommer att misslyckas, precis som han gjort tidigare. Det är en tes som Zelenskyj inte nöjde sig med att bara påstå — han underbyggde den med argument om ekonomisk press, militär innovation och diplomatiskt ansvar.
Zelenskyj inledde sitt tal på ett oväntat sätt. Han citerade ett inlägg från Donald Trump på Truth Social, där den amerikanske presidenten beskrev Ukrainas attacker mot ryska energianläggningar som ”ett rejält slag” mot Moskva. Det var ett retoriskt grepp med tydlig avsikt: att rama in Ukrainas strategi som en som till och med dess kritiker kan erkänna fungerar.
Samtidigt är bilden mer komplex. Trump har också uttryckt oro över stigande dieselpriser och pressat Ukraina att dra ned på attackerna mot rysk energiinfrastruktur. Zelenskyj svarade på den pressen med en distinktion som är central för hans argument: ”Olja eller diesel eller bensin är inte vårt mål, utan Rysslands förmåga att finansiera detta krig.” Det handlar inte om att störa energimarknader. Det handlar om att skära av de ekonomiska livslinor som håller Kremls krigsmaskinen igång.
Det är ett analytiskt korrekt resonemang. Rysslands statsintäkter är i hög grad beroende av export av fossila bränslen, och utan dessa intäkter försvagas landets förmåga att upprätthålla en långvarig militär offensiv. Zelenskyj argumenterar alltså för att ekonomisk krigföring är det effektivaste vapnet — inte i strid, utan i uthållighet.
Ukrainas militära utveckling illustrerar samma logik. Zelenskyj påpekade att Ryssland aldrig föreställde sig att ukrainska långdistansdrönare en dag skulle nå militära anläggningar i Sibirien och på Jamalhalvön — tusentals kilometer från gränsen. Det är inte bara en siffra. Det är ett bevis på hur ett land under extremt tryck kan omvandla nöd till innovation.
Zelenskyj riktade sig också till de länder vars medborgare uppges ha lockats eller lurats att strida för Ryssland. Hans uppmaning var kortfattad men skarp: ”Låt inte Ryssland betala för sitt vanvett med era medborgares liv.” Det är en direkt appell om gemensamt ansvar i en konflikt som inte längre är enbart europeisk.
Putins upprepade löften om förestående genombrott har, enligt Zelenskyj, ett igenkännbart mönster — ”bara några månader till”, och sedan förskjuts tidsgränsen igen. Det är en iakttagelse som säger något om trovärdigheten hos de löften som fortfarande ges. Och det är just där Zelenskyjs centrala tes landar: ett ledarskap som konsekvent misslyckas med sina egna mål förlorar till slut sin förmåga att hålla kriget vid liv.