Volkswagen skjuter upp besluten – men krisen väntar inte

Styrelsemötet kom och gick. De stora besluten uteblev. Men Volkswagens strukturella kris är inte löst – den har bara fått lite mer tid på sig.

Ett uppskjutet avgörande

På torsdagen hölls stora demonstrationer i 17 tyska städer där Volkswagen har verksamhet. Blickarna riktades mot Wolfsburg, bruksstaden som är hemvist för Europas största industribolag och dess huvudkontor. Förväntningarna inför styrelsemötet var höga – och oroande. Enligt källor hos Reuters, Der Spiegel och Bild stod mellan 90 000 och 120 000 jobb på spel, och upp till fyra fabriker väntades stängas.

Det blev inte så. Styrelsemötet avslutades utan de skarpa beslut som många hade förväntat sig. I det pressmeddelande som bolaget skickade ut var det mest konkreta beskedet att antalet bilmodeller ska halveras på sikt. Volkswagenkoncernens kommunikationsdirektör Pietro Zollino bekräftade för Dagens Nyheter sent på torsdagskvällen att inga beslut fattades om personalreduktioner, fabriksstängningar eller minskade investeringar – åtgärder som samtliga kräver styrelsens godkännande.

Zollino valde sina ord med omsorg när han tillfrågades om det var facket IG Metall som blockerade besluten: ”Du kan ju räkna ut själv vilka som är emot nedskärningar av jobb”, sade han. Svaret är knappast svårt att tolka. IG Metall innehar tio av styrelsens tjugo platser, och förbundets ordförande Christiane Benner hade redan före mötet klargjort att man inte kommer att godkänna stängning av fyra fabriker. Delstaten Niedersachsen, som äger över 20 procent av aktierna och genom en särskild lag kan blockera nedskärningar, ställde sig på samma linje. Ministerpresidenten Olaf Lies upprepade efter mötet att fabriksstängningar ”inte är någon framtidsstrategi”.

Det enda konkreta beskedet från mötet rör produktionskapaciteten, som ska sänkas till nio miljoner bilar globalt. Zollino uppger att kapaciteten för några år sedan låg på tolv miljoner, och att man sedan dess arbetat hårt för att minska den. Enligt honom återstår nu ett gap på 500 000 bilars kapacitet i Europa – ett gap som uppstod när den europeiska marknaden föll med 25 procent jämfört med nivåerna före pandemin. Han betonar samtidigt att kapacitetsminskningar inte nödvändigtvis kräver att hela fabriker läggs ned; i Wolfsburg har man exempelvis gått från fyra till två produktionslinjer.

En kris med strukturella rötter

Att styrelsen sköt upp besluten förändrar inte de underliggande problemen. Volkswagens kris är inte ett tillfälligt hack i kurvan – den är resultatet av flera samverkande strukturella krafter som nu drabbar bolaget samtidigt.

Den kinesiska marknaden, som länge var Volkswagens viktigaste, krymper snabbt. Kinesiska biltillverkare har med statligt stöd byggt upp massiv produktionskapacitet och pressar priserna kraftigt, vilket har fått Volkswagens vinstbidrag från Kina att falla dramatiskt. Samtidigt exporterar samma kinesiska aktörer allt fler bilar till Europa, vilket ökar konkurrenstrycket även på hemmaplan. EU:s handelsunderskott med Kina uppgår till en miljard euro per dag, och intensiva handelssamtal pågår just nu mellan de två parterna.

Till detta kommer ett högt kostnadsläge i Tyskland. Medan Kinas ekonomi växer med omkring fem procent per år har Tyskland, EU:s industriella motor, haft i det närmaste nolltillväxt under flera år. Åren 2023 och 2024 präglades av minustillväxt; det försiktiga plustecken på 0,5 procent under årets första kvartal ger begränsat utrymme för optimism. Volkswagen är inte bara ett symptom på denna stagnation – bolaget är en nyckelspelare vars öde i hög grad speglar hela den tyska industrins strukturella utmaningar.

Fordonsindustrin är fortfarande EU:s industriella ryggrad. Den sysselsätter direkt och indirekt omkring 14 miljoner människor och svarar för sju procent av unionens BNP. Det gör Volkswagens situation till mer än ett enskilt företagsproblem – det är en fråga om europeisk industripolitik och ekonomisk omställning.

Trycket ökar – beslutet dröjer inte länge

IG Metall nöjde sig inte med att ha blockerat besluten. Sent på torsdagskvällen krävde fackförbundets VW-representant Daniela Cavallo att vd Oliver Blume senast under fredagen skulle tala direkt till personalen och entydigt klargöra vad som gäller kring ryktena om fabriksstängningar. Det är ett tydligt tecken på att den interna spänningen inom bolaget är hög – och att facket inte betraktar uppskjutna beslut som en lösning.

Volkswagen befinner sig i ett klassiskt institutionellt dödläge: ledningen driver på för strukturella förändringar, medan facket och delstaten Niedersachsen – båda med formell vetorätt – bromsar. Det är en konflikt som inte kan fortgå hur länge som helst. Marknaden väntar inte, konkurrenterna väntar inte, och de ekonomiska realiteterna förändras inte av att ett styrelsemöte slutar utan beslut. Frågan är inte längre om Volkswagen måste göra smärtsamma omstruktureringar – utan när och på vilka villkor.