Varför försvårar Sverige för utomeuropeiska talanger – och vad kostar det?

Vad är problemet?

Sverige befinner sig i en dubbel utmaning. Befolkningen åldras, arbetskraftsbristen växer inom flera branscher, och regeringen har uttalat ambitionen att göra landet till det mest attraktiva i EU för högkvalificerad invandring. Ändå pekar experter på att regelverket i praktiken stänger dörren för just de talanger Sverige säger sig vilja attrahera.

Det handlar framför allt om utomeuropeiska innovatörer och företagare som vill etablera sig i Sverige – en grupp som möter långa handläggningstider, höga krav och en hög avslagsfrekvens.

Vad säger experterna?

Carl Bergkvist, näringspolitisk chef på Stockholms Handelskammare, är tydlig i sin kritik. Han menar att regelverket inte är anpassat till hur företag faktiskt startas och drivs i dag.

– Vi kan gå miste om nästa Spotify eller Klarna om vi inte ändrar på reglerna, säger han.

Bergkvist lyfter fram två konkreta problem. Det ena är kravet på kunskaper i svenska för uppehållstillstånd – ett krav som riskerar att avskräcka sökande, trots att arbetet på många it-företag bedrivs helt på engelska. Det andra är handläggningstiderna för den som kommer från ett land utanför EU och vill starta ett företag i Sverige.

– Näringslivet har förändrats och regelverket är inte anpassat till hur man startar och driver företag i dag, konstaterar Bergkvist.

Vad gör regeringen?

Migrationsminister Johan Forssell (M) framhåller att handläggningstiderna för arbetstillstånd generellt sett har kortats kraftigt. När den nuvarande regeringen tillträdde tog ett arbetstillstånd i genomsnitt 103 dagar att behandla. I dag är snittet nere på 19 dagar – en förändring som Forssell beskriver som enorm.

– Jag vill ha så lite byråkrati som möjligt, säger han, och tillägger att han är beredd att utreda om kraven för utomeuropeiska företagare kan mjukas upp i dialog med Migrationsverket.

Regeringen betonar också att skärpta regler delvis syftar till att motverka fusk och missbruk av systemet – ett argument som komplicerar bilden och gör det svårare att snabbt förändra regelverket enbart för en specifik grupp.

Handlar det bara om dem som vill komma hit?

Nej, och det är en viktig distinktion. Migrationsexperten Bernd Parusel, forskare i statsvetenskap vid Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps), påpekar att frågan också gäller de migranter som redan befinner sig i Sverige och som skulle kunna bidra till arbetsmarknaden.

Han beskriver den europeiska migrationspolitiken som djupt motsägelsefull.

– Ur en ekonomisk och demografisk synvinkel är det nästintill absurt att stänga ute unga migranter från utbildning och arbete och att använda så stora resurser för att tvinga dem att ge sig av, säger Parusel.

Sverige och andra EU-länder lägger alltså pengar och kraft på att avvisa människor som har gått i skola och utbildat sig här – människor som i många fall redan är integrerade och redo att arbeta.

Vad händer på längre sikt?

Parusel ser en strukturell förändring komma, driven av demografiska realiteter snarare än politiska beslut. När arbetskraftsbristen blir mer påtaglig i människors vardag kommer debatten att förskjutas, tror han.

– Så småningom tror jag att det kommer att uppstå en slags konkurrenssituation om vilka länder som fortfarande kan locka till sig invandrare – vi har nog inte insett vilka utmaningar vi står inför ännu, säger han.

Det är en påminnelse om att migrationspolitik inte bara är en fråga om värderingar och kontroll, utan också om långsiktig ekonomisk konkurrenskraft. Sverige har ett tidsfönster att agera i – men det fönstret är inte öppet för evigt.