Den privat finansierade marknaden för utredningar och behandlingar vid adhd och autism omsatte 1,57 miljarder kronor under 2024, enligt en ny rapport från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Det innebär en ökning med 300 procent på bara sex år – en tillväxttakt som speglar en kraftigt ökad efterfrågan på neuropsykiatriska utredningar i Sverige.
Att marknaden expanderar snabbt överraskar inte alla. Sven Bölte, professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap vid Karolinska institutet, konstaterar att tillväxten är ett direkt svar på ett reellt behov. ”Att det privata området växer förvånar inte mig, eftersom det finns en så stor efterfrågan”, säger han. Bakom siffrorna döljer sig långa köer inom den offentliga vården och ett växande antal människor som söker svar på frågor om sin neuropsykiatriska hälsa.
Men rapporten lyfter också fram en allvarlig baksida av denna expansion. Trots att de privata vårdgivarna hanterar en allt större andel av patienterna brister rapporteringen till Socialstyrelsens patientregister på ett sätt som väcker frågor om insyn och uppföljning. Data som aldrig registreras kan inte analyseras, och luckor i underlaget riskerar att ge en förvrängd bild av hur utbredd adhd och autism faktiskt är i befolkningen.
Konsekvenserna av dessa brister sträcker sig längre än till statistiken. Ofullständiga register försvårar forskning, planering av vårdresurser och uppföljning av vårdens kvalitet och jämlikhet. Bölte understryker vikten av heltäckande data: ”Register med god täckning är viktiga för forskning, uppföljning och planering av vården. Om stora patientgrupper saknas blir det svårare att få tillförlitliga underlag.”
En central fråga som rapporten ännu inte ger svar på är varför rapporteringen brister. Är det ett medvetet val, en resursfråga eller ett resultat av otydliga regelverk? ”Rapporten visar inte varför rapporteringen brister. Man kan inte säga varför de inte rapporterar in, men det vore intressant att veta”, säger Bölte. Den frågan kräver vidare utredning för att myndigheterna ska kunna vidta ändamålsenliga åtgärder.
Situationen illustrerar en bredare spänning inom svensk sjukvård: när privata aktörer tar en allt större roll i att tillgodose vårdbehov som det offentliga systemet inte hinner med, uppstår samtidigt ett behov av tydligare krav på transparens och rapportering. En marknad som omsätter mer än en och en halv miljard kronor per år bär ett ansvar som sträcker sig bortom den enskilda patienten – och som samhället i stort har ett legitimt intresse av att kunna granska.