Fyra partier som ofta beskrivs som närmast oförenliga visade redan i våras att de kan agera gemensamt i riksdagen. Nu, med en ny parlamentarisk situation och motionstiden öppen, finns en konkret möjlighet att pröva om den gemensamma grunden också kan bära ett långsiktigt samarbete. Det argumenterar debattören Patrick Henry Gallen för i en insändare i Dagens Nyheter.
En gemensam ståndpunkt som glömts bort
När Tidöregeringen drev igenom skärpta krav för svenskt medborgarskap valde Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet att enas om ett krav: personer som redan lämnat in sina medborgarskapsansökningar borde inte bedömas enligt helt nya regler som tillkommit efter att ansökan gjordes. Principen var tydlig och logisk.
Tidöpartierna lyssnade inte. Trots att både regeringens egen utredning och Lagrådet förespråkat övergångsbestämmelser tillämpas sedan den 6 juni de nya reglerna även på äldre ansökningar, så länge ärendet inte redan var avgjort. Det spelar ingen roll om någon ansökte den 5 juni eller flera år tidigare.
Det var exakt denna situation som de fyra oppositionspartierna ville förhindra. Det faktum att de misslyckades hindrar dem inte från att försöka igen.
Vad den nya parlamentariska situationen erbjuder
S, V, C och MP har tillsammans 176 av riksdagens 349 mandat. Den allmänna motionstiden är öppen.
Skillnaderna mellan de fyra partierna är verkliga och kommer inte att försvinna. Men politiskt samarbete kräver inte fullständig ideologisk enighet. Det kräver att partierna identifierar de frågor där deras utgångspunkter faktiskt redan sammanfaller.
Förtroende byggs genom handling
Stabila politiska samarbeten formas sällan genom att alla parter först enas om allt. De formas genom erfarenheten av att faktiskt lösa något tillsammans. Det är en viktig distinktion i den nuvarande situationen, där uppmärksamheten nästan uteslutande riktas mot det som skiljer partierna åt.
Medborgarskapsfrågan erbjuder ett ovanligt konkret test. Ingen behöver kompromissa bort sin politiska identitet. Den gemensamma ståndpunkten är redan dokumenterad. Partierna har redan visat att de kan agera samordnat i riksdagen.
Nu är frågan om de väljer att göra det igen — och om ett sådant första steg kan bli grunden för ett bredare och mer hållbart samarbete under den kommande mandatperioden.