Massövergång Ceuta: Vad hände och varför?

På några dagar tog sig tiotusentals migranter från Marocko till den spanska exklaven Ceuta. Minst 57 personer miste livet. Lika snabbt som de kom, vände de flesta om.

Det hela tog sin början en torsdagseftermiddag när strömmar av människor – många simmandes, några med badring – började ta sig över gränsen mot Ceuta. Bland dem fanns unga män från Tanger, familjer från länder söder om Sahara, och barn som Hadiya, 16 år, som sagt till sin mamma att hon skulle ut och promenera med en vän. Hadiya paddlade sig fram i en badring i tre timmar. När hon väl befann sig på spansk mark letade hon efter någon som kunde låna henne en mobil så att hon kunde ringa hem och berätta att hon inte tänkte komma tillbaka.

Enligt exklavens politiske ledare Jesús Vivas tog sig totalt 60 000 personer över gränsen. Den spanska regeringen uppger att 57 av dem dog under övergången, ett dödstoll som till stor del förklaras av att så många valde att simma.

De spanska myndigheterna på plats beskrevs snart som överväldigade. Militärpersonal skickades till exklaven för att bistå gränsvakterna. På den marockanska sidan kallades polisiär förstärkning in under torsdagseftermiddagen, och enligt den spanska nyhetsbyrån Efe användes tårgas och vattenkanoner för att hålla tillbaka folkmassan. Tusentals människor som ännu inte tagit sig över fann gränsen blockerad. En 32-årig man vid namn Brahim berättade för Reuters att han kommit från Tanger i hopp om att passera, men att ingången redan var stängd när han kom fram.

Veckor tidigare hade Spaniens högsta domstol meddelat en dom som förändrade spelreglerna för gränsskyddet. Domstolen slog fast att migranter som stoppas till sjöss inte längre kan direktavvisas utan måste genomgå en sedvanlig asylprocess. Det innebär i praktiken att alla som lyckats korsa gränsen nu har rätt till en prövning av sin flyktingstatus. En talesperson från det spanska civilgardet pekade direkt på detta beslut som en utlösande faktor bakom händelserna.

En officer från civilgardet, citerad i El Mundo, riktade skarp kritik mot den spanska regeringen för att ha reagerat för sent. Enligt officeren hade omkring 200 personer per dag under mer än en vecka tagit sig över gränsen via havet, utan att myndigheterna vidtagit åtgärder. Det var först när massövergången var ett faktum som Madrid agerade.

Händelserna påminner om en liknande situation 2021, då drygt 14 000 personer korsade samma gräns. Vid det tillfället misstänktes Marocko ha tillåtit – eller till och med uppmuntrat – övergångarna som ett led i en diplomatisk konflikt med Spanien. De två länderna har sedan 1992 ett avtal där Spanien betalar Marocko för att hålla gränsen tät på sin sida. Trots anklagelser om passivitet har Spaniens inrikesminister Fernando Grande-Marlaska beskrivit samarbetet som ”nära och baserat på lojalitet”.

På fredagskvällen meddelade det spanska inrikesdepartementet att över 48 000 av de anlända redan hade förts tillbaka till Marocko – i en takt av 150 personer per minut. EU:s kommissionär för inrikesfrågor och migration, Magnus Brunner, bekräftade sent samma kväll på X att ingen av migranterna hade tagit sig vidare till det spanska fastlandet, efter att ha talat med utrikesminister José Manuel Albares.

Reuters rapporterade att många av dem som vände om uppgav att de inte hittat mat eller skydd i Ceuta. En ung man från Tanger sammanfattade situationen med ord som blivit emblematiska för hela händelseförloppet: ”Ärligt talat vet jag inte ens varför jag korsade gränsen och nu återvänder jag. Jag har inte ätit sedan lunch i går, trots att jag har pengar med mig. Vad vi gör här är varken bra eller angenämt.”