Jomshof kallar Andersson och Lindberg för quislingar – bred politisk kritik följer

Bakgrund: Ett historiskt laddat ord

Enligt Svenska Akademiens ordlista är en quisling en person som ”landsförrädiskt samarbetar med ockuperande fiendemakt”. Ordet härstammar från den norske politikern Vidkun Quisling, som utnämnde sig till regeringschef under den tyska ockupationen under andra världskriget. Han dömdes till döden för landsförräderi och mord och avrättades 1945. Det är ett av de tyngst laddade ord som finns i det politiska språket.

Det var mot den bakgrunden som riksdagsledamoten och SD-styrelseledamoten Richard Jomshof på måndagen lade upp ett inlägg på X. Bilden föreställde Vidkun Quisling sida vid sida med Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg. Under bilderna stod texten: ”Mannen till vänster är Quisling. Mannen till höger är en quisling.”

Reaktionerna sprider sig snabbt

S-ledaren Magdalena Andersson reagerade omedelbart och med skärpa. Hon beskrev inlägget som djupt hotfullt och betonade pressfriheten som ett grundvärde. ”Att hota journalister, det gör vi inte i Sverige. En fri och granskande journalistik är en viktig del i vårt land. Anders Lindberg har skrivit mycket kritiskt om Sverigedemokraterna – det ska man kunna göra utan att bli hotad”, sade hon.

Jomshof svarade med att utvidga sin kritik. I ett uppföljande inlägg riktade han samma beteckning mot Andersson själv. ”Fast, även Magdalena Andersson är en quisling. De kryper ju alla för islamisterna, vars mål är att ta vår demokrati och vårt land ifrån oss”, skrev han på X.

Andersson gick därefter ut med ett bredare politiskt uttalande. Hon varnade för att personer som Jomshof kan komma att inneha ministerposter om Tidösidan vinner valet. ”Och Kristersson kommer ha noll kontroll över dem. Det vore dåligt för Sverige. Ingenstans, någonsin, har ett land blivit starkare eller vanligt folk fått det bättre av att politiker sprider hat, hot och splittring”, sade hon.

Statsministern tar avstånd

Statsminister Ulf Kristersson (M) valde att offentligt ta avstånd från Jomshofs ordval. I en intervju med Aftonbladet kallade han uttalandet ”osmakligt och oanständigt”. Han tillade att politisk debatt kan vara tuff, men att man alltid måste skilja på sak och person.

Kristersson meddelade också att han avser att tala med SD-ledaren Jimmie Åkesson om Jomshofs uppträdande. ”Jag kommer berätta vad jag tycker om detta och att det inte är acceptabelt”, sade han. Frågan om huruvida Jomshof kan bli justitieminister i en framtida högerregering hänger därmed i luften.

Åkesson distanserar sig – men med förbehåll

På tisdagskvällen publicerade Åkesson ett inlägg på Instagram. Han konstaterade att man inte ”behöver ta till överord i debatten” och att det gäller även Jomshof. ”Överord tenderar att skymma det centrala i budskapet. Dessutom mår debatten alltid bäst av saklighet och hövlighet”, skrev han.

Åkesson avslutade dock med en markering som antydde att kritiken mot Jomshof uppfattas som hyckleri inifrån SD. ”Med det sagt: Aldrig har väl krokodiltårar varit mer passande”, löd hans sista mening. Tonen var alltså distanserad men inte ursäktande.

Bred kritik från riksdagens partier

Centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist kallade inlägget ”fullständigt oacceptabelt” och riktade en direkt fråga till Kristersson: är en röst på Moderaterna i praktiken en röst på Richard Jomshof som justitieminister? Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar menade att det är ”över alla gränser” att kalla oppositionsledaren för landsförrädare.

Kritiken kom även inifrån Tidöpartierna. KD-ledaren Ebba Busch erkände att hon uppskattar tuff debatt men slog fast att det här är något ”helt annat”. Hon påpekade att Lindberg tidigare liknat borgerliga partiledare vid von Papen, och att Jomshof nu svarar med quisling-jämförelsen. ”Min förhoppning i den här valrörelsen är att vi ska kunna hålla debatten mer saklig”, skrev hon på X.

L-ledaren Simona Mohamsson kritiserade båda sidor och uppmanade samtliga aktörer att höja sig. ”Svenska folket förtjänar en valrörelse där vi, oavsett politisk färg, bemöter varandra med respekt och pratar om sakpolitik”, sade hon.

Jomshof försvarar sig och SD svarar

Jomshof publicerade under tisdagen ett längre uppföljande inlägg där han försvarade sin formulering. Han hänvisade till att Lindberg tidigare liknat Kristersson vid den tyske rikskanslern Franz von Papen – och därmed indirekt Åkesson vid Adolf Hitler. Jomshof menade att det finns en logisk parallell: precis som norska landsförrädare samarbetade med nazister, samarbetar svenska politiker enligt honom med islamister.

SD:s pressavdelning hänvisade till Jomshofs inlägg och tillade att partiet genom åren tillskrivits ”alla möjliga avskyvärda ismer utan reaktioner från etablissemanget”. Partiet konstaterade att när en av deras riksdagsledamöter ”ger tillbaka med samma mynt” uppstår omedelbart ramaskri. ”Anders Lindberg och Co. kastar sten i glashus”, avslutade SD.

Vad händer nu?

Debatten belyser en bredare spänning i svensk politik inför valet: var går gränsen för tillåtet politiskt språkbruk, och vem bär ansvaret för att upprätthålla den? Kristerssons löfte om att tala med Åkesson sätter fokus på Tidösamarbetets inre dynamik och på hur regeringspartierna hanterar sina samarbetspartners. Frågan om Jomshofs framtida roll i en eventuell ny regering kvarstår olöst.

Jomshof själv har inte backat från sina formuleringar. Debatten fortsätter, och med den frågan om vad som ryms inom ramen för en demokratisk och respektfull politisk diskurs.