Drunkningsolyckorna minskar i Sverige – men orsakerna förblir oklara
Under juni i år omkom åtta personer i drunkningsolyckor i Sverige. Det kan jämföras med 14 dödsfall under samma månad föregående år – en minskning som väcker både glädje och frågor hos säkerhetsexperterna. Göran Bertilsson, ordförande för Svenska livräddningssällskapets säkerhetsråd, beskriver 2025 års junisiffra som exceptionellt hög och årets som ovanligt låg, men betonar att det ännu saknas tydliga förklaringar till varför skillnaden är så stor.
Vädret erbjuder ingen uppenbar förklaring. SMHI:s data visar att juni 2025 präglades av lågtryck, blåst och regn, och var den kyligaste junimånaden på över ett decennium på vissa håll i landet, medan juni 2026 tvärtom har beskrivits som varmare än normalt med flera tropiska nätter och lokala värmerekord. Trots det omvända väderläget – som rimligtvis borde ha lockat fler till vattnet – blev antalet drunkningsdödsfall ändå lägre. Bertilsson konstaterar att det inte finns något mätinstrument som fångar riskfaktorer i realtid, och att sällskapet ännu inte lyckats identifiera de avgörande faktorerna bakom den positiva utvecklingen.
Siffrorna är välkomna, men osäkerheten kring dem är problematisk ur ett förebyggande perspektiv. Bertilsson understryker att sällskapet gärna vill förstå varför antalet dödsfall sjunker, eftersom den kunskapen skulle göra det möjligt att bygga upp erfarenhet och identifiera vilka insatser som verkligen gör skillnad. Utan den förståelsen är det svårt att veta om minskningen beror på strukturella förbättringar, slumpmässiga variationer eller en kombination av båda.
Även juli 2026 ser ut att bli ett bättre år än föregående. Bertilsson uppskattar att sju till åtta personer omkommit under månadens tre första veckor, vilket är en markant skillnad mot juli 2025 då totalt 31 personer drunknade – den värsta julimånaden sedan 2018. Under årets första halvår har 22 personer omkommit i drunkningsolyckor, jämfört med 40 under samma period föregående år. En del av den skillnaden förklaras av att det förekommit få olyckor på isen under vintern, men helhetsbilden för hela 2026 är fortfarande svår att förutsäga.
Ser man till de senaste årens statistik framträder ändå en försiktig nedåtgående trend i antalet drunkningsdödsfall, även om förändringarna inte är dramatiska. Den grupp som sticker ut mest i olyckorna är män över 50 år, ett mönster som Bertilsson beskriver som anmärkningsvärt tydligt. Det handlar ofta om personer som tidigare har simmat bra men som överskattar sin nuvarande förmåga när de ger sig ut på längre simturer, eller som ger sig ut i småbåtar utan flytväst. Simkunnighet är, som Bertilsson formulerar det, en färskvara – den försämras om den inte underhålls, och det kräver en ökad försiktighet som inte alltid finns hos den som minns sig själv som en god simmare.
En bredare samhällsutmaning rör den grundläggande simkunnigheten i befolkningen. Enligt en undersökning från Svenska livräddningssällskapet uppger ungefär 20 procent av de tillfrågade att de inte klarar av den etablerade definitionen på simkunnighet, det vill säga att simma 200 meter i följd varav 50 meter på rygg. Sällskapet planerar nu ett riktat projekt för unga vuxna med utländsk bakgrund i socioekonomiskt utsatta områden, en grupp där simkunnigheten är särskilt låg. Bertilsson pekar på skolsystemet som en central faktor – många i den gruppen kommer in sent i det svenska utbildningssystemet och missar därmed den simundervisning som andra får tidigt i skolan, vilket skapar ett glapp som riskerar att följa dem livet ut.