Sverige befinner sig i ett förändrat säkerhetsläge där statliga myndigheter möter allt mer komplexa hot – från organiserad brottslighet till antagonistiska angrepp från främmande makt. Mot den bakgrunden lyfter Arbetsgivarverkets chefsjurist Hanna Schmidt en fråga som länge förblivit olöst: varför saknar statliga arbetsgivare rätt att genomföra drogtester på sina anställda, när privata arbetsgivare i allt väsentligt redan har den möjligheten?
Arbetsgivarverkets Kompetensbarometer, som genomförs två gånger per år, visar att säkerhets- och samhällsskydd har blivit ett alltmer prioriterat kompetensområde inom staten sedan 2018. Parallellt har tillgången till narkotika i samhället ökat, och erfarenheter från privat sektor visar att omkring fem till sex procent av de testade uppvisar spår av droger. Det finns ingen grund för att tro att statlig sektor är undantagen från detta mönster.
Kärnan i argumentet är enkel men viktig. En medarbetare med ett drogberoende kan vara mer sårbar för påtryckningar från kriminella nätverk eller utländska underrättelsetjänster, och utgör därmed en potentiell säkerhetsrisk. Ändå saknar statliga arbetsgivare i dag det lagstöd som krävs för att genomföra slumpmässiga drogtester eller tester på förekommen anledning – ett lagstöd som krävs just för att skyddet mot kroppsliga ingrepp i regeringsformen gäller även i relationen mellan det allmänna och den offentliganställde.
Frågan handlar i grunden om mer än arbetsrätt och drogtestning. Den berör medborgarnas tillit till offentlig förvaltning, rättsstatens integritet och statens förmåga att skydda sina egna verksamheter mot inre sårbarheter. Att dessa verktyg ännu saknas är en brist som förtjänar seriös politisk uppmärksamhet.