Det brann i maj, och när lågorna till slut lade sig i Älvsjö söder om Stockholm var skadan oåterkallelig.
I ett stort lagerhotell i stadsdelen hade tusentals konstverk förvarats – verk av några av Sveriges mest betydelsefulla samtida konstnärer. När byggnaden brann ned förintades en samling av sällan skådat kulturellt värde. Målningar, grafik och skulpturer av Ernst Billgren, Madeleine Pyk och Marie-Louise Ekman är nu borta för alltid, liksom en omfattande samling verk av den internationellt erkände konstnären Carl Fredrik Reuterswärd.
En förlust som inte kan mätas i pengar
Carl Fredrik Reuterswärd är kanske mest känd för sin skulptur ”Non-Violence” – den knutna revolvern som står utanför FN:s högkvarter i New York och som blivit en global symbol för fred. Att en betydande del av hans konstnärliga arv nu är förstört understryker hur allvarlig branden faktiskt var, bortom de materiella förlusterna.
Lagerhotell av den typ som brann i Älvsjö används ofta av konsthandlare, gallerister och privatpersoner för att förvara verk som inte för tillfället ställs ut eller säljs. Det innebär att samlingarna sällan syns offentligt – men deras kulturella och ekonomiska betydelse är inte desto mindre stor. Många av de förlorade verken kan ha representerat decennier av konstnärligt skapande, noggrant insamlat och omhändertaget av ägare som aldrig föreställde sig ett sådant scenario.
Konstnärer vars verk präglat en era
Ernst Billgren, Madeleine Pyk och Marie-Louise Ekman tillhör alla den generation svenska konstnärer som format landets visuella kultur under de senaste fyrtio åren. Billgren är känd för sin ironiska och lekfulla bildvärld, Pyk för sina drömska och poetiska figurmotiv, och Ekman – som även gjort sig ett namn som regissör och författare – för sin surrealistiska och feministiskt laddade konst. Att verk av dessa tre, tillsammans med Reuterswärds samlade produktion, nu är borta ger branden en dimension som sträcker sig långt bortom det enskilda försäkringsärendet.
Hur många verk som exakt förstördes är ännu inte fullständigt kartlagt, men uppgifterna talar om tusentals objekt. Det rör sig om en förlust som det svenska konstlivet kommer att känna av under lång tid framöver, inte minst för forskning, utställningsverksamhet och det konstnärliga minnets bevarande.
Frågor om förvaring och ansvar
Händelsen väcker oundvikligen frågor om hur konst förvaras och skyddas i Sverige. Lagerhotell är sällan byggda med konstförvaring som primärt syfte, och brandsäkerhetskraven för sådana anläggningar är inte nödvändigtvis anpassade till de unika behov som kulturföremål ställer. Klimatkontroll, fuktreglering och brandskydd på museinivå är kostsamt och ovanligt utanför de institutionella ramarna.
För de drabbade ägarna – vare sig det rör sig om gallerister, dödsbon eller privata samlare – innebär branden inte bara en ekonomisk förlust utan också en personlig och kulturell sorg. Konst bär på berättelser, relationer och minnen som ingen försäkringssumma kan ersätta. Och för det svenska kulturarvet som helhet är det en påminnelse om hur sårbart det konstnärliga arvet faktiskt är, även långt från krigets zoner och naturkatastrofernas epicentrum – mitt i en vanlig stockholmsmaj, i ett lager längs en industriväg i Älvsjö.