Ett skämt som fick konsekvenser
Det började med en förolämpning. I maj i år satt Abhijeet Dipke vid sitt skrivbord i Boston, där han läste en masterutbildning vid Boston University, och scrollade igenom nyheter från sitt hemland Indien. Det han läste fick honom att stanna upp: Indiens chefsåklagare hade offentligt liknat arbetslösa ungdomar vid kackerlackor. Dipke reagerade med ironi snarare än ilska. ”Vad händer om alla kackerlackor går samman?”, skrev han på plattformen X. Han väntade sig knappast vad som sedan hände. Antalet följare i hans sociala medier exploderade på kort tid, och det stod snart klart att han hade satt ord på en frustration som miljontals unga indier bar på.
Ur det virala inlägget växte Cockroach Janta Party, eller CJP, fram. Namnet är en medveten ordlek på regeringspartiet Bharatiya Janta Party, BJP, och rörelsen beskriver sig själv satiriskt som ”en politisk ungdomlig front, av ungdomen, för ungdomen: sekulär, socialistisk, demokratisk och lat.” Trots den lättsamma självbeskrivningen var det allvar bakom orden. CJP fick snabbt miljontals följare och organiserade inom veckor de första storskaliga protesterna i den indiska huvudstaden Delhi.
Utbildningsskandalen som tände gnistan
När Dipke återvände till Indien under sommaren hade rörelsen redan fått vind i seglen. Det som samlade hundratusentals människor till veckolånga demonstrationer var en djupt rotad skandal i det indiska utbildningssystemet. Svaren till antagningsproven för medicinska studier hade läckt och sålts till dem som hade råd att betala, vilket innebar att studenter som ägnat månader åt intensiva förberedelser plötsligt stod utan en rättvis chans. Enligt indiska medier tog ett 20-tal studenter sina liv till följd av händelserna, och det var långt ifrån första gången som unga drabbades av liknande fusk med provsvar.
Protesterna satte Indiens premiärminister Narendra Modi under ett tryck han sällan brukar uppleva. Modi, som efter tolv år vid makten och tre vunna val har odlat bilden av sig själv som en stark och orubblig folkledare, brukar glida förbi kritik och fortsätta kommunicera positiva budskap via sina sociala medier. Motståndare stämplas regelmässigt som terrorister eller antinationalister. Men CJP lät sig inte enkelt kategoriseras eller avfärdas. De representerade ett brett tvärsnitt av samhället och var framför allt unga – en generation som i lägre grad lockas av auktoritärt ledarskap och som bär på en konkret ekonomisk frustration: av de indier som tar universitetsexamen får bara en tredjedel ett jobb som faktiskt motsvarar deras utbildning.
Till sist vek sig regeringen. Utbildningsministern avgick, precis som demonstranterna hade krävt. Det var en ovanlig eftergift från Modis hindunationalistiska administration och ett tecken på att CJP hade uppnått en verklig politisk tyngd.
En ny och allvarligare strid
Stärkta av den första segern återvände ”kackerlackorna” till gatorna med ett nytt och än mer grundläggande krav. Den här gången handlade det inte om ett ministerium utan om hjärtat i den indiska demokratin: rätten att rösta. Det hela tog sin början med ett beslut att se över de nationella röstlängderna, något som i sig är ett legitimt och rutinmässigt förfarande. Syftet var att rensa bort avlidna, dubbelregistrerade eller emigrerade väljare. Men av de 130 miljoner namn som strukits – ett antal som motsvarar hela Mexikos befolkning – visade det sig att ett stort antal, enligt uppgifter rör det sig om flera miljoner, tillhör fullt levande indiska medborgare med laglig rätt att rösta.
Misstankarna riktades mot Valkommissionens ordförande Gyanesh Kumar, som tillsattes av Modis regering. En granskning i tidningen Indian Express visade att Kumar vid 14 tillfällen hade genomdrivit ändringar i röstlängden trots att de övriga två ledamöterna i Valkommissionen hade invändningar. Kritiker noterade dessutom att muslimer – en väljargrupp som traditionellt inte röstar på BJP – var kraftigt överrepresenterade bland de strukna namnen. Även tidigare ordföranden för Valkommissionen, som normalt håller en låg profil, trädde fram med kritik. SY Qureshi, som ledde kommissionen 2010–2012, uttalade sig skarpt: ”Det här är en nationell mobbningsövning ämnad att kasta ut muslimer från röstlängden. Det enda sättet att återupprätta trovärdigheten för Indiens val är att strukna väljare återfår sin rösträtt.”
Statsmaktens svar: barrikader och batongslag
Inför helgens planerade demonstration förvandlades Delhi till något som liknade en militär fästning. Tiotusentals poliser och paramilitära trupper patrullerade gatorna, barrikader restes vid den historiska protestplatsen Jantar Mantar, 26 tunnelbanestationer stängdes, tåg till Delhi ställdes in och det mobila internet slogs av. Det massiva säkerhetspådragets skala avslöjade hur allvarligt regeringen betraktade hotet från den unga gräsrotsrörelsen.
Trots åtgärderna grep polisen Abhijeet Dipke och två andra ledare redan på flygplatsen, innan de ens hunnit sätta foten i staden för att leda demonstrationerna. De som ändå tog sig ut på gatorna möttes av poliser med batonger, och flera tusen personer frihetsberövades. FN:s kontor för mänskliga rättigheter reagerade och uppmanade de indiska myndigheterna att ”försäkra att rätten till fredlig sammankomst är respekterad och uppfylld”. Det fick Indiens utrikesdepartement att omedelbart svara med att anklaga FN för ”oacceptabel inblandning i Indiens interna affärer.” Modi själv höll fast vid sin linje och förklarade vid ett seminarium arrangerat av Bloomberg att Indien är ”demokratins mamma” och ett land där det råder öppen debatt.
Ett dilemma utan enkla utvägar
Regeringen befinner sig nu i ett besvärligt strategiskt läge. Om Gyanesh Kumar tvingas avgå till följd av protesttrycket blir det den andra högt uppsatte ämbetsmannen som CJP fäller på kort tid, vilket riskerar att ge rörelsen ett ännu starkare självförtroende och en modell för framtida aktioner. Om regeringen däremot håller fast vid sin linje och fortsätter att slå ned på demonstrationerna skadar det Indiens anspråk på att vara världens största demokrati – ett anspråk som Modi gärna för fram på den internationella scenen.
Det finns ytterligare en komplikation. Många av de unga ”kackerlackorna” tillhör den hinduiska medelklass som normalt utgör en viktig del av BJP:s väljarunderlag. Att alienera denna grupp inför kommande val är en risk som ingen i regeringen kan bortse från. Hälften av Indiens befolkning på 1,5 miljarder är under 30 år, och CJP vet att unga i grannländerna Bangladesh, Nepal och Sri Lanka nyligen lyckats tvinga makthavare att backa. Den insikten ger rörelsen en historisk referenspunkt och en politisk ambition som sträcker sig långt bortom ett enskilt krav om en avgång.
På fredagen greps Dipke på nytt i Delhi, inför en planerad demonstration mot landets valmyndighet. Strax därpå publicerade han ett meddelande i sociala medier som sammanfattar rörelsens grundinställning med en enkel mening: ”Du kan inte avregistrera motståndet.”