Magdalena Anderssons sonderingsuppdrag inleddes formellt i måndags, och redan under den första veckan framträder en tydlig bild av det politiska läget: Vänsterpartiet tänker inte ge vika. Det är tesen som allt fler inom Socialdemokraterna nu börjar acceptera som ett faktum, och det är en insikt som riskerar att försvåra hela processen att bilda en stabil rödgrön regering.
Enligt uppgifter till Aftonbladet håller S-ledaren under veckan enskilda möten på högsta nivå med de tre tilltänkta samarbetspartierna. Ett möte med Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar har redan ägt rum, och det som framkommer därifrån är entydigt. Vänsterpartiets krav på ministerposter är ovillkorligt. ”Socialdemokraterna har sakteliga börjat inse att det inte kommer att gå att förhandla bort detta”, uppger en källa med insyn i förhandlingarna. En annan formulerar det ännu kortare: ”Det har gått upp för S att V menar allvar.”
Mötet mellan Dadgostar och Andersson har tidigare rapporterats av Expressen. Enligt tidningen deltog flera av de respektive partiernas toppnamn, däribland förhandlarna Nils Vikmång från Socialdemokraterna och Sandro Scocco från Vänsterpartiet. Middagen som avslutade mötet sades ha präglats av god stämning — men stämningen och det politiska läget är två skilda saker.
Tre låsningar som blockerar varandra
Trots den konstruktiva ytan befinner sig partierna i ett djupfruset läge. En majoritet av ledamöterna i Socialdemokraternas partistyrelse vill, enligt Aftonbladets uppgifter, hålla Vänsterpartiet utanför regeringen. Konkreta sakpolitiska förhandlingar har ännu inte inletts — det handlar fortfarande om orienterande samtal kring vilken form av samarbete som överhuvudtaget är möjlig att konstruera. Det är ett anmärkningsvärt tidigt stadium med tanke på det politiska trycket att leverera en fungerande regering.
Bedömningen bland källor i båda partierna är att det krävs minst en misslyckad statsministeromröstning i riksdagen, och att sonderingsuppdraget därefter övergår till Moderaternas Ulf Kristersson, för att positionerna mellan S och V ska mjukna tillräckligt. Det är med andra ord ett scenario där en uppgörelse förutsätter att alternativen först måste uttömmas.
Till detta kommer en tredje låsning: Centerpartiet, som kategoriskt vägrar att acceptera Vänsterpartiet i en regering. Enligt källor inom både S och V försöker Centerpartiet nu pressa V att ge upp sina krav — och metoden som används är ett dubbelspel med Tidöpartierna. En källa inom Tidösamarbetet bekräftar att samtal har förts, men att de inte lett fram till något konkret. ”Det är ett högt spel men som är till för att V ska backa från ministerposter”, säger en S-källa.
Det sammantagna intrycket är att de rödgröna förhandlingarna befinner sig i ett läge där varje part väntar på att en annan ska röra sig först. Socialdemokraterna vill inte ge Vänsterpartiet regeringsmakt, Vänsterpartiet vägrar att nöja sig med inflytande utan poster, och Centerpartiet spelar på flera bord för att hålla V borta. Konsekvensen av denna triangel är att den tid som går åt till taktiskt positionerande är tid som inte används för att lösa de sakpolitiska frågor som Sverige faktiskt behöver svar på.