Sverige vaknar upp efter ett av de mest dramatiska riksdagsvalen i modern tid. När huvuddelen av valdistrikten hade rapporterat under natten ledde oppositionen med minsta möjliga marginal: 176 mandat mot 173 för Tidöpartierna. Tre mandat skiljer blocken åt i en riksdag med totalt 349 platser – men resultatet är ännu preliminärt och osäkerheten kommer att bestå åtminstone fram till onsdagens uppsamlingsräkning.
Det innebär att Sverige ännu inte med säkerhet vet vem som kommer att kunna bilda nästa regering.
Valmyndighetens preliminära siffror bygger på resultat från nästan samtliga valdistrikt, men alla röster finns ännu inte med. På onsdag räknar kommunerna bland annat sent inkomna förtidsröster och utlandsröster som inte hann fram till vallokalerna på valdagen. Samtidigt pågår länsstyrelsernas slutliga kontrollräkning, och det definitiva riksdagsresultatet väntas fastställas först senare under veckan.
I de flesta val skulle tre mandat vara ett relativt tydligt försprång. I årets extremt jämna läge är det betydligt mindre betryggande.
Sveriges proportionella valsystem innebär att även små förändringar i partiernas nationella röstandelar kan påverka fördelningen av utjämningsmandat. Det är därför inte bara antalet återstående röster som spelar roll, utan också var de har lagts och hur de påverkar partiernas totala resultat.
Erfarenheterna från tidigare val visar dessutom varför partiledningarna är försiktiga. Ipsos opinionsanalytiker Nicklas Källebring har påpekat att partiernas slutliga röstandelar kan röra sig med flera tiondelar efter valnattens preliminära rapportering. När blocken bara skiljs åt av några få mandat kan sådana förändringar bli politiskt avgörande.
Särskilt stor uppmärksamhet riktas därför mot utlandssvenskarna. Över 220 000 svenskar bosatta utomlands fanns inför valet i röstlängden, och gruppen har historiskt fått extra betydelse när blockskillnaden varit liten. Alla utlandsröster räknas inte först på onsdagen – många som inkommit i tid finns redan med – men de sent inkomna rösterna blir nu en av de sista större osäkerhetsfaktorerna.
Historiskt har utlandsröster ofta haft en något borgerligare profil än väljarkåren som helhet. De sena förtidsrösterna är däremot svårare att prognostisera. Det är därför fullt möjligt att onsdagens räkning förstärker oppositionens nuvarande ledning – men också att mandatfördelningen återigen blir ännu jämnare.
Kristersson vägrar betrakta loppet som avgjort
Statsminister Ulf Kristersson har därför inte erkänt sig besegrad. Trots att hans regeringsunderlag i nuläget ligger tre mandat efter har han sagt att han, även om nattens resultat står sig, vill undersöka om det går att skapa en livskraftig regeringskonstellation med stöd för den ekonomiska politiken i riksdagen.
Det uttalandet pekar på en viktig skillnad mellan att vinna flest mandat på blocksidan och att faktiskt kunna bilda regering.
Magdalena Anderssons opposition består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. De kan tillsammans nå en parlamentarisk majoritet enligt den nuvarande mandatfördelningen, men deras politiska skillnader är betydande.
Centerpartiet och Vänsterpartiet står långt ifrån varandra i flera ekonomiska frågor. Synen på skatter, företagande och statens roll skiljer sig tydligt, samtidigt som partierna även har olika positioner kring bland annat energipolitiken. Socialdemokraterna har dessutom rört sig mot en stramare migrationspolitik än flera av sina potentiella samarbetspartners. Reuters konstaterar att just dessa motsättningar kan göra regeringsbildningen betydligt mer komplicerad än mandatfördelningen antyder.
Andersson har redan öppnat för möjligheten att regera i minoritet och söka olika majoriteter i olika frågor. Det skulle kunna minska behovet av ett fullständigt fyrpartiavtal, men samtidigt göra varje budget och större reform till föremål för nya förhandlingar.
175 mandat är inte hela historien
Det svenska systemet bygger dessutom på så kallad negativ parlamentarism. En statsministerkandidat behöver inte få 175 aktiva ja-röster för att bli godkänd. Kandidaten faller endast om minst 175 av riksdagens 349 ledamöter röstar nej.
Det innebär att nedlagda röster kan vara lika betydelsefulla som uttryckligt stöd. En regering kan alltså tillträda utan att samtliga partier som tolererar den faktiskt ingår i regeringen eller röstar ja till statsministerkandidaten.
Det gör regeringsmatematiken betydligt mer komplicerad än den till synes enkla frågan om vilket block som når 175 mandat.
För Kristersson innebär det att han kan fortsätta undersöka om det finns sprickor eller öppningar utanför den traditionella blockindelningen. För Andersson betyder det samtidigt att ett formellt fyrpartisamarbete inte nödvändigtvis krävs – men hon måste kunna försäkra sig om att färre än 175 ledamöter aktivt röstar mot henne.
Valresultatet avgör därför bara den första delen av processen. Nästa strid handlar om vilka partier som faktiskt är beredda att släppa fram vilken statsminister.
Sverigedemokraternas roll förblir central
Valet har också förändrat styrkeförhållandet på högerkanten. Sverigedemokraterna ser enligt de preliminära resultaten ut att backa och hamna under 18 procent, vilket skulle innebära att partiet tappar jämfört med 2022 och faller från platsen som Sveriges näst största parti.
Samtidigt är partiet fortfarande helt centralt för Kristerssons möjligheter att behålla makten.
Under mandatperioden 2022–2026 stod Sverigedemokraterna utanför regeringen men fungerade som dess parlamentariska stöd genom Tidösamarbetet. Inför årets val hade Kristersson gått längre och öppnat för att SD skulle kunna få ministerposter i en ny högerregering – en fråga som blev en av valrörelsens mest politiskt laddade skiljelinjer.
Ett regeringsskifte skulle därför inte enbart innebära ett byte mellan Kristersson och Andersson. Det skulle också avbryta den process där Sverigedemokraterna gradvis har förflyttats från stödparti mot potentiellt fullt regeringsparti.
Sverige går in i flera dagar av politiskt vakuum
Det mest sannolika kortsiktiga scenariot är därför inte ett snabbt maktskifte utan fortsatt väntan.
Magdalena Andersson har själv betonat att det slutliga resultatet måste inväntas trots oppositionens ledning. Kristersson gör samma sak från motsatt utgångspunkt och håller dörren öppen för alternativa parlamentariska lösningar. Jimmie Åkesson konstaterade under valnatten att det ännu inte går att säga vem som kommer att bilda regering.
Onsdagens rösträkning blir därmed nästa avgörande hållpunkt. Om oppositionens 176–173-ledning består eller förstärks får Andersson ett tydligt initiativ i regeringsbildningen. Om ett eller flera mandat däremot byter sida kan Sverige åter hamna i ett läge där en handfull röster och enskilda partiers strategiska beslut avgör regeringsmakten.
Och även ett fastställt resultat löser inte nödvändigtvis frågan.
I ett parlament där båda sidor ligger kring den absoluta majoritetsgränsen kan regeringsförhandlingarna bli minst lika dramatiska som själva valnatten. Den verkliga vinnaren av valet blir därför inte nödvändigtvis den partiledare vars block har flest mandat på måndagsmorgonen – utan den som under de kommande dagarna lyckas konstruera en regering som riksdagen faktiskt är beredd att tolerera.