Marocko och Spanien oeniga om migrantkrisen i Ceuta

När hundratals migranter under några intensiva dagar i maj försökte ta sig över gränsen till den spanska exklaven Ceuta, uppstod omedelbart en konflikt om vad som egentligen hade hänt — och varför. Marockos inrikesdepartement bekräftade i ett officiellt uttalande på söndagen att elva personer omkommit under övergångsförsöken, och att ungefär 40 000 personer registrerats av landets övervakningssystem. Uppgifterna rapporterades av Reuters, men de väckte genast frågor.

Spanska myndigheter hade nämligen målat upp en betydligt mörkare bild. Enligt Madrid rörde det sig om mellan 50 000 och 60 000 migranter som tog sig över gränsen, och dödstalet uppgavs uppgå till 72 personer. Skillnaden mellan de båda ländernas siffror är så pass stor att den i sig illustrerar hur politiskt känslig situationen är, och hur svårt det kan vara att fastställa grundläggande fakta i sådana här kriser.

Marocko har framfört sin egen förklaring till det plötsliga massöverskridandet. Enligt landet bidrog desinformation på sociala medier till att skapa falska förhoppningar bland migranter, som dessutom felaktigt tolkat en nyligen meddelad spansk dom som ett tecken på att vägen till Europa stod öppen och fri från rättsliga konsekvenser. Merparten av migranterna ska ha återvänt till Marocko dagen efter, på fredagen.

Men det är en annan förklaring som fått störst genomslag i den internationella debatten. Flera framstående röster — däribland FN:s tidigare vice generalsekreterare, och de svenska ex-utrikesministrarna Jan Eliasson och Carl Bildt — har pekat på att Marocko medvetet kan ha underlättat övergångarna som ett politiskt påtryckningsmedel mot Spanien. Bakgrunden skulle i så fall vara att den spanske premiärministern nyligen besökt Algeriet, Marockos regionala rival. Carl Bildt sade till Ekot att det finns mycket som tyder på att marockanska myndigheter skjutsat folk till gränsen och att gränsvakter tagit bort delar av hindren.

Den tolkningen mötte dock motstånd från forskarvärlden. Dalia Abdelhady, migrationsforskare vid Lunds universitet, menade på lördagen att resonemanget inte håller. Om Marocko verkligen velat använda migrationen som ett förhandlingskort, skulle landet sannolikt ha agerat på ett öppet och tydligt sätt — i likhet med hur Turkiet vid flera tillfällen hotat med att öppna sina gränser för syriska migranter. Abdelhady påpekade att Marocko hittills inte skickat några sådana explicita signaler, och att det därför saknas grund för att dra slutsatsen att det rör sig om ett medvetet politiskt spel.

Vad som verkligen låg bakom händelserna i Ceuta förblir oklart. Det som däremot är tydligt är att krisen blottade djupa spänningar — mellan grannländer, mellan olika tolkningar av fakta, och mellan dem som ser migration som ett humanitärt fenomen och dem som betraktar det som ett utrikespolitiskt instrument. Svaret på frågan om vad som egentligen utlöste det hela kan visa sig vara lika viktigt som hanteringen av konsekvenserna.