Fyra av tio anställda övervakas digitalt – AI tar rollen som chef

Under ett panelsamtal i Almedalen fick Danske Banks chefsekonom en tankeväckande fråga: om AI gör en jurist eller analytiker dubbelt så produktiv, leder det till dubbelt så mycket tillväxt – eller hälften så många anställda? Debatten om hur AI påverkar sysselsättningen har länge dominerat samtalet om teknikutveckling, och oron är förståelig, inte minst bland unga som riskerar att möta en arbetsmarknad utan instegsjobb.

Men fixeringen vid automatiseringen av arbetsuppgifter har skymt en annan och minst lika viktig förändring: automatiseringen av styrning och kontroll. Det är inte din anställning AI tar – det är rollen som din chef. Och det är ett fenomen vars konsekvenser redan är kännbara för en växande skara arbetstagare.

Tidigare i år lanserade Burger King i USA en AI-assistent vid namn ”Patty”. Systemet drivs av OpenAI och kommunicerar med de anställda via headset, ungefär som Siri. Det registrerar automatiskt lagersaldon och försäljningsdata, men ”lyssnar” också efter om personalen använder fraser som ”Tack”, ”Varsågod” och ”Välkommen till Burger King” vid varje kundkontakt. Denna data sammanställs till ett så kallat vänlighetsindex för samtliga restauranger i landet. Företagets Chief Digital Officer beskriver syftet som ”coachning”, men anställda har ändå reagerat med starkt obehag.

Utvecklingen är inte begränsad till den amerikanska arbetsmarknaden. I Sverige larmade skyddsombud på ICA:s lager i Brunna utanför Stockholm om att AI-övervakning leder till stress och prestationshets. Aktiv arbetstid och pauser loggas minutiöst, och den som inte når upp till individuella måltal riskerar att få OB-tillägget indraget. Flera anställda ska ha gråtit vid arbetsdagens slut. ICA:s logistikdirektör svarade med att bolaget ”följer lagens krav och främjar både produktivitet och medarbetarnas välmående”.

Inom kundtjänst är algoritmisk arbetsledning – där digitala system automatiserar traditionella chefsfunktioner – redan utbredd. System analyserar antal samtal per timme, samtalslängd och försäljningssiffror, men också medarbetarnas tonfall för att bedöma hur trevligt de bemöter inringare. Ännu längre går produkter som påstås kunna läsa av arbetares känslor och kognitiva tillstånd, exempelvis via smarta klockor som mäter stress och trötthet genom biomarkörer, eller glasögon och öronpluggar som med hjälp av EEG mäter hjärnaktivitet.

I högriskyrken inom gruvnäring, bygg och transport kan sådana tekniker motiveras med säkerhetsskäl. Men ju fler och mer avancerade system som införs, desto mer hopar sig farhågorna om funktionsglidning – att tekniken används för kontroll långt utöver det ursprungliga syftet.

Det är heller inte bara arbetaryrken som berörs. Sedan pandemin tvingade kontorsanställda att jobba hemifrån har efterfrågan på så kallad bossware exploderat. Det rör sig om mjukvara som arbetsgivaren installerar på de anställdas datorer och som tar automatiska skärmdumpar, loggar tangentklick och musrörelser, samt registrerar vilka webbplatser som besöks. Syftet är att säkerställa att den anställde är ”aktiv”.

Fenomenet är i grunden inte nytt. Matbud och taxichaufförer i gigekonomin har länge styrts av algoritmdrivna plattformar som inte bara spårar position och produktivitet, utan också dynamiskt beräknar lönenivåer efter hur desperat föraren söker uppdrag. Automatiska beslut om ”deaktivering” fattas om plattformens ofta otransparenta regler bryts. Och ännu längre tillbaka fanns stämpelklockor och andra verktyg för att kontrollera arbetstakt, något etnologen Daniel Bodén dokumenterat i boken Från vällingklocka till minutjakt (2023).

Filosofen Michel Foucault analyserade i Övervakning och straff (1975) hur modern makt fungerar med hjälp av Benthams Panoptikon: när fångarna vet att de när som helst kan vara övervakade internaliserar de maktens blick och anpassar sitt beteende. Kontrollen är som mest verkningsfull när den inte uppfattas som tvång. I dag ter sig liknelsen nästan underdrivande. Övervakningen är inte längre potentiell – den är verklig, kontinuerlig och algoritmiskt inprogrammerad med automatiska disciplinåtgärder vid varje avvikelse.

Skiftet i skala är tydligt. En mänsklig chef skulle aldrig kunna uppnå den exakta och detaljrika överblick som moderna AI-system erbjuder. Kontrollen över arbetet är striktare än någonsin, medan den anställdes integritet och handlingsutrymme krymper. Enligt en kartläggning från Europeiska kommissionens gemensamma forskningsenhet uppskattas att 37 procent av arbetstagarna i EU redan får sin arbetstid mätt av digitala verktyg. Ytterligare sju procent utsätts för en kombination av fysisk övervakning och digitala instruktioner, och nio procent exponeras för aktivitetsloggning och databaserad utvärdering.

Det saknas övertygande belägg för att algoritmisk arbetsledning förbättrar arbetsresultaten. Däremot finns indikationer på samband med sämre arbetsvillkor och försämrat välmående. Oxfordforskarna George Ward och Jan-Emmanuel De Neve har visat att välmående på arbetsplatsen korrelerar med effektivitet i organisationer, vilket talar för att överdriven övervakning snarare försämrar än förbättrar produktiviteten.

Hittills har den svenska debatten om algoritmisk arbetsledning i stor utsträckning begränsats till plattformsekonomin och budbilsbranschen. Men det finns tecken på förändring. Transportarbetareförbundet, Handelsanställdas förbund och Unionen arbetar aktivt med frågor kring AI-övervakning. Även myndigheter reagerar: Integritetsskyddsmyndigheten slog i juni fast att Securitas saknat rättslig grund enligt GDPR för att installera kameror i företagets bilar.

Motståndet kommer också från arbetstagarna själva. I takt med att bossware-systemen sprids ökar försäljningen av så kallad antibossware, exempelvis ”mouse wigglers” – enheter som simulerar musrörelser när användaren inte sitter vid datorn. Elgiganten marknadsför en sådan produkt med löftet att den ”inte kan upptäckas av IT-avdelningen”.

Den fjärde industriella revolutionen har inte resulterat i att robotarna tagit våra jobb i den utsträckning många befarade. Vad som däremot har skett är att skruvarna dragits åt kring arbetstakt, arbetssätt och handlingsutrymme. Forskare varnar nu för att den nya digitala organiseringen av arbetet hotar såväl säkerhet och hälsa som grundläggande rättigheter. Frågorna om vem tekniken tjänar och vilket arbetsliv vi vill ha kommer att bli alltmer avgörande.